:::Hemma hos Lorei:::

2005-10-24 - 10:31

Flera....

Mån 24 okt 05 10:38

Jaha, tillbaka på jobbet. Glömde ju att berätta... förra veckan lyckades jag backa på chefens bil. Inte så bra. det blev ingen stor skada, men ändå. :/

Igår var jag duktig! Spenderade en stund i garaget. Bytte tändkablar (alla den här gången. Lyckades rota fram en packe nästan nya kablar som jag fick av T) och satte på vinterdäcken. Köpte dessutom ett nytt soppafilter och en isskrapa. Det var tur det för när jag åkte hem från Köping på kvällen övergick regnet i snö. Sen snöade det resten av kvällen och natten. Imorse var det en hel del snö över den glansis som regnet frös till. Gissa om det var halt! Och gissa om jag fick skrapa rutor! Körde i 70 hela vägen till jobbet. Motorväg till trots. Ny är väl det mesta fixat innan vintern. Jag ska bara byta soppafiltret oxå, så kanske bilen uppför sig lite bättre. Nu vill den mest dö i varje korsning. :/ Inte så konstigt iof eftersom filtret är mest gråsörjigt ist för gult som det ska. *S* Fast det gör jag nog imorgon när jag har lite mer tid på mig.... då kan jag åka över till köping och låna garage. Vägrar att stå ute i kylan och skruva även om det bara tar fem minuter att byta.

***************************************

Fre 21 okt 05 17:56

Jaha. Fredag eftermiddag. Sitter i Alingsås efter begravningen. :/
Men, men... jag börjar från början. Nu ska vi se vad det frågades om.....

Födelsedagen?
Jo, den blev ganska bra till sist. Först födelsedagsfrukost på sängen, utdelande av paket och så vidare.
Senare på kvällen....vi åt önskematen: Pasta med lövbiffsås. MYCKET smaskigt. Det är ju både min och dotterns favoriträtt, så det gick ju hem. Till efterrätt/fick beställdes chokladmousse och kladdkaka. Det fixades naturligtvis. Gott, gott. Efter en stunds mys i soffan begav sig dottern på födelsedagsskoj med kompisarna och jag åkte in en sväng till Ögir. På programmet stod The Past och Skumdum. Nästan alla jag känner var där och det var himla trevligt. Visserligen var jag ganska låg, men trevligt var det ändå. The Past var ju bra som alltid, men Skumdum var inte det bästa jag sett. Mellansnacket var helt ok dock. Kul! JA var där och han är ju alltid trevlig förstås. JO hade ju sonen så han var ju inte där.
Lördagen var jag oxå in till Ögir. Bl a spelade Charta 77, dvs min chefs band. Det var länge sedan jag såg dem så det var kul. Lekte en del med Bine och hennes vänner och därmed träffade jag lite folk jag bara sett på Helgon tidigare. Alltid kul att träffa nytt folk.

Pojkarna i mitt liv?
Tja.... förrförra helgen blev ju ett riktigt bottennapp vad det gäller pojken i mitt liv.
På fredagen, jag jobbade, var han ju rent ut otrevlig, trots att jag var riktigt låg och ledsen över det här med farfar. HAN sa inte ett ord till mig, så fort jag försökte komma nära honom gick han åt andra hållet. Bror hans, JA, däremot var så söt och peppade mig hela kvällen. Det värmde verkligen.
På lördagen var jag med ute och festade och då ANSTRÄNGDE han sig för att inte vara otrevlig. Det höll han rätt bra ända tills vi kom hem. Då gick det väl inte längre, utan han fräste och ville vara ifred. Så... jag sket i honom och gick och la mig. Hmmm... måste han kämpa så hårt för att inte vara otrevlig? Det var värst. >:-<
Med andra ord känns det som om det är dags att lägga det hela på is ett tag. Vill ju inte vara med ngn som inte har mer känslor än så för mig.
Det konstiga är att det alltid blir så när han festar. När han är nykter är han jättego, jättemysig, hjälper till med allt möjligt och tycker om att ha mig nära. Han är verkligen bakvänd.

Däremot har jag varit ute i garaget hos dom. Gillar ju att hänga i garaget, att pyssla, få bli skitig, att bara vara där utan att känna sig tvingad till att prata och vara trevlig. De jobbar ju med sitt och jag med mitt. Nu var det lite rundsmörjning inför vintern som skulle göras. Insåg att jag hade en trasig tändkabel och JO var minsann så rar och mekade ihop en ny åt mig. Han gav mig en del tips om vad jag skulle byta ut (vilket jag ju redan visste, men han kan väl få känna sig lite omtänksam, då. :P ). Tänk vad mycket trevligare han är när han är nykter och på bra humör. Han är verkligen så superrädd för känslor så det är otroligt. Antar att han flippade ut för att jag var ledsen och han inte visste vad han skulle göra.
Å andra sidan har jag ju fått höra att han snackar skit om mig.... men inte för ngn särskilt säker källa.

Jaja, han har väl fått kalla fötter igen. Den här ggn vet jag bara inte riktigt om jag orkar vänta ut honom. Och jag vet inte om jag orkar med alla hans bakslag.

Vad var det mer du undrade? Hur det gått med begravningen?
Tja, det var väl jobbigt. Vilka begravningar är inte det?
Hur småsint det än må vara, det som var allra jobbigast var när jag upptäckte att jag inte var med på kransen från pappa. Jag tog för givet att jag var omnämnd på kransen, likaväl som mina bröder. Men nej. På "vår" krans var bara pappa, M och mina bröder med. Hade jag vetat det hade jag väl köpt en egen. Men som vanligt blev jag väl bara bortglömd.
Nåja, inte för att det gör ngt egentligen. Jag är ju inte så mkt för sådant där. Inte var farfar det heller. För honom var det nog mer värt att jag faktiskt var där än några futtiga blommor. Det är mest känslan av att aldrig vara inräknad i familjen.
När sedan pappa vill sitta och prata och höra sig för hur jag lever, hur vi har det, hur det går med dottern, komma med råd och förmaningar, leka PAPPA så blir det så fel. Jag orkar inte med det. Varför vara pappa då när han inte är det annars? Jag kan inte öppna mig för någon så där utan vidare bara för att han just då har lust att vara pappa.
Missförstå mig inte nu. Jag tycker verkligen om min pappa. Men vi är mer 2 vuxna människor än förälder-barn. Det är så det har varit från början och det är den nivån det ligger på. Då går det inte att plötsligt ändra bana.

Just nu längtar jag hem, vansinnigt. Längtar efter min soffa, mina katter, mina vänner och min säng. Efter lugnet, ensamheten. Efter MIN familj, den jag har valt själv.

***************************************

Fre 14 okt 05 10:50

H U R R A ! !

Idag fyller dottern tonåring! Hipp Hipp Hurra!!

Imorse fick hon frukost på sängen och paket. Ulliga, mysiga vantar med tillhörande varm, skönt halsduk. =) För en ggns skull tror jag att jag lyckades pricka rätt. =)

I eftermiddag/kväll blir det önskemiddag, god fika och sedan förvinner hon på firande med vännerna och jag åker nog förbi Köping. Det är band på Ögir som jag vill se. The Past och Skumdum.

Storfesten för släkten har vi den 29:e. Det är ju lönehelg då och passade de flesta bättre. Mig oxå för den delen. Efter lite funderande kom Maja fram till att det blir bra. Det är ju som sagt lönhelg då. ;) Hon är ju inte dum, ungen min. *s*

***************************************

Tis 11 okt 05 11:50

Snart på resande fot...

Eller ja... snart och snart. Jag ska till Härnösand på möte på måndag. Det betyder att jag måste ge mig av redan på söndagen för att hinna.... alltså åker jag först till Sthlm, flyger till Sundsvall och buss till H-d. Där sover jag på ett litet pensionat till måndagen och flyger sedan hem samma kväll. Nu funderar jag lite på om jag skulle bege mig till Sthlm redan på lördagen och träffa lite vänner. Eller lillebror. Fast han är mitt i tentorna så han har kanske inte tid. Men H kanske? Eller Y?
Eller jag kanske helt enkelt inte har lust.... jag vet inte.
Just nu vet jag inte om jag vill hälsa på H. Känns lite knepigt när jag inte vet vart jag har J. Fast jag vet inte vad det skulle spela för roll egentligen. Gillar ju H ändå, vare sig jag gillar J eller inte.
Men orkar jag då? Jag vet inte. Just nu är jag sopslut. Hemma är det mest bara bråk. Jag orkar verkligen inte med tonåringar. Skiter i allt, allt är bara fel och man är den mest puckade människan på jorden. Att jag dessutom vill umgås med min dotter på hennes födelsedag är ju så urbota korkat så det finns inte. Ingen unge på hela jorden har en så knäpp morsa som hon.
Dessutom... igår vräkte hon ur sig att hon aldrig tar hem sina kompisar för att hon skäms för mig och hur det ser ut hemma. Att vi har gamla möbler, trasiga tapeter (tack, katterna), stökigt osv. Jag är ju dessutom konstig, skäller på henne hela tiden och ska hålla på och prata med alla. *suckar* Jorå... jag minns ju hur JAG var. Jag skämdes för mamma för att hon minsann skulle prata med alla, vi hade alldeles för prydligt hemma, hon blev tokig om man stökade till, vi fick aldrig ta ngt att äta själva utan hon skulle fixa det...
Det är ju intressant att se hur ingenting förändras från generation till generation, men det är så förbannat IRRITERANDE! Varför kan hon bara inte FATTA!?! varför ska det vara så himla mkt tjat hela tiden. Kan hon inte se hur mkt krångligare hon gör saker och hur mkt lättare det är att fixa på en gång. Som det här med att kasta tuggumi. Hon slänger dem precis överallt UTOM i sopkorgen. Vilket innebär att jag tjatar på henne om att plocka upp det och lägga det i korgen. Hon blir sur. Till sist gör hon det bara för att upptäcka att det kladdat fast och det hela slutar med att hon får skura under diskbänken. Eller så slänger hon det i slasken. Sen spolas det hett vatten på det. Det smälter och fastnar överallt och I allt. Det slutar med att hon svärande får skura diskbänken, slasken, diskborsten, tvätta disktrasan, diska allt för hand som låg där för att det inte går att köra i maskin. Det som kunde ha tagit två sekunder tar till sist en timme. VARJE GÅNG! Varför bråka för bråkandets skull? Det tar ju bara en massa dödtid! Jag blir så trött.
Vad gör man? Vad gör man åt sådant? Jag VILL INTE bråka varenda, varenda dag.

***************************************

Mån 10 okt 05 08:25

En sån jävla helg.
Jaha. Det var den helgen det. Med en karl som har varit rent förjävlig hela helgen. Börjar bli skapligt trött på hans panikattacker och otrevligheter.

Har en hel del jag måste fundera på.
Det lutar väl åt att jag blir singel igen. Känns inte så kul.

|

Lyckan är en dröm och lidandet en verklighet.
Francois de Voltaire
::förra:: - ::nästa::