:::Hemma hos Lorei:::

2005-10-07 - 13:06

Så kör vi ett par på raken igen... =)

Fre 30 sep 05 09:49

Usch, vilka hektiska veckor det har varit!
Förra veckan var jag ju tvungen att fixa allt inför gymnasiebesöken, praktiken osv. Den här veckan har vi varit på gymnasiebesök och praktik på det program eleverna är intresserade av. Vi har varit på RGH-sidan (RiksGymnasiet för Hörselskadade) vilket innebär att jag har fått tolka HELA tiden. En "riktig" tolk får ju bara tolka själv i högst 45 min. Blir det över det så är de två stycken som byter var 20:e minut. Längre tid orkar man inte. Jag har tolkat i princip 8 TIMMAR i sträck. Utan raster. Under rasterna vill ju D vara med de andra och inte alla av dem kan teckenspråk. Alltså får jag tolka då oxå. För jag är ju själv här med henne. Så ingen kan avlösa mig på rasterna. Om jag är trött? Joråsåatte.
Sen ligger det ju kvar jobb och väntar på mig på jobbet oxå. Så varje dag har jag ju varit tvungen att åka tillbaka till jobbet och få undan sådan oxå. Löneförhandlingarna t ex. Det är mkt statistik som ska samlas in och gås igenom. Jag försöker att hålla lite koll på var kommunen ligger och de andra specialskolorna i Sverige.
Dessutom måste det in en massa fondansökningar nu. Vi söker ju bidrag till vår resa i vår. Eftersom skolledningen nu backat och menar att policyn heter att vi bara får åka till England (engelskspråkiga länder pratade de om förut) så får vi inte göra det som en studieresa utan det får göras på fritid. Alltså måste vi ta semester och får heller inte jobba med det under skoltid. Det måste alltså göras efter arbetstid och det tar tid.
På det ska vi jobba in studiedagar på höstlovet tillsammans med arbetslaget.
Den här veckan har jag alltså inte varit hemma en enda dag före 21.00!
Till råga på allt fick jag hoppa in på Ögir igår och jobba. Det var Pugh Rogerfelt, fullsatt (140 pers) och massor med matgäster. Jag jobbade iof bara till 22, men ändå. Efter det stack jag upp till JO. Han hade datorstrul och sonen kommer ju i helgen. Där blev jag kvar alldeles för länge.... men det är ju så skönt att mysa i soffan en stund. =) Så nu är jag trött!!!!!! Men jag har tur. Jag börjar ju inte förrän 20.00 ikväll.

***************************************

Tis 4 okt 05 16:05

Åh, vad skönt. Efter ett par veckor av rent slit har jag det rätt bra nu. Vi är på praktik och jag gör... ingenting. =) Bara hjälper till lite vid förflyttningar. Vilken lisa!
Igår åkte jag hem redan vid 15 och drog direkt till Köping. Jag skulle ju hämta datorerna som jag glömt hela helgen.
Minsann, jag fick mat oxå! Inte så dumt. Men det var jag värd tycker jag eftersom jag gjorde en hel taco-buffe i söndags.
Efter att vi ätit följde jag med ut till garaget. Jag lekte garage-groupie hela kvällen... hjälpte JA med att måla motordelar t ex. Tittade på när JO kapade framvagnen på Buicken. Var kvar ända till 22.30! Riktigt kul.

I helgen? Tja, jag jobbade ju både fredag och lördag och Jo hade ju sonen hemma. Men jag kikade över en stund på söndagseftermiddagen och hälsade på och sedan kom han över på kvällen. Vi tittade på film och åt som sagt tacos. Mysigt, men jag förstår inte varför det alltid blir så rörigt hos oss. Maja och ett gäng ungar rusade in och ut, katterna levde rövare och vi lyckades välta ut 1,5 liter päronsaft över vardagsrumsmattan. *s* Men, men.. till sist lyckades vi somna i soffan iaf. =) Så den filmen fick vi ju stort sammanhang i.

Hmm.... jag är verkligen en märklig person. I 2 år har jag önskat och hoppats. Ja, sedan det där med S. På senare tid har jag börjat tro att det faktiskt skulle bli ngt och t o m jobbat för att det ska bli så. Nu när jag är här, när det ser ut att funka, när jag äntligen kan säga att.. jo, vi är nog ihop... då får jag panik. JO har ju haft panik sedan det började bli på riktigt, varit livrädd, men nu har han lugnat sig. Nu verkar det faktiskt som om han har landat. Då är det min tur. Nu när det verkar bra och jag inte behöver kämpa längre, då bli jag rädd. =)

**************************************

Idag 09:31

Pratade länge med pappa igår. Farfar har dött.
Det känns lite märkligt. Jag tyckte ju väldigt mkt om honom, men jag kände aldrig riktigt att det var mina farföräldrar. Mer som trevliga äldre människor jag råkade vara släkt med.
Jag räknade min lillebrors farmor och farfar som mina och dem har jag redan begravt. Det var jättejobbigt och jag saknar speciellt "farfar" mycket. Farfar S och Farmor W känns ju inte rikigt som mina.

Nåja. Den 21 oktober är det ialla fall begravning. Jag hatar begravningar. De senaste 2 åren har jag varit på 3 stycken och det känns som alldeles för många. Speciellt som det var unga människor i min egen ålder allihop.


|

Lyckan är en dröm och lidandet en verklighet.
Francois de Voltaire
::förra:: - ::nästa::