:::Hemma hos Lorei:::

2005-08-24 - 08:15

Detta skrev jag ju förra veckan, men glömde att slänga upp... jag gör det nu istället.

---------
Tis 16 aug 05 09:37

Jaha, nu är man tillbaks på jobbet. Med sprängande nackspärr. Sviter från helgen , kan jag tro. Att ligga på hård mark i ett tält i två nätter och sedan komma tillbaka till sköna sängen gjorde nog ingen succé på min stackars kropp.

Nej, jag har ju inte skrivit så mkt under sommaren. Jag har ingen lust. Det händer så mkt i mig och runt att jag inte vet hur jag ska bena ut det hela. För första gången i mitt liv känner jag att jag inte vill berätta om det heller. Det känns för privat, på ngt sätt.

Jag kan väl säga att det som vanligt handlar om känslor, kärlek och allt vad det innebär. Men den här gången känns det omtumlande och viktigt att gå sakta fram. Det är svårt att få två brända barn att känna tillit och förtroende igen. Det här kommer ta tid och jag är inte alls säker på att utgången blir lycklig. Men jag hoppas. Vi har ju kommit ganska långt under åren, så jag får väl ge det några år till... ;)

Vi var i Grycksbo i helgen. Årets sista bilträff för min del. Fy vad sorgligt det känns. Nu är det helt år till nästa säsong. Men riktigt kul hade vi!

Nu är det slut med Hirvii! Ni som följt med under åren vet att det handlar om garaget i Köping som vännerna där haft i många år. Sen början på 90-talet. I omgångar har de bott där allihop. Nu senast J som bott där i snart tio år! Till månadsskiftet lämnar de över Hirvii till hoj-klubben istället. Tack och lov att det är dom som tar över.. då får man ju iaf komma dit och festa igen. ;) 26 eller 27 har vi "sista natten med Hirvii", storfest med band och grejer. Usch, vad sorgligt! Fast skönt för J förstås som är så trött på stället så han kräks på det. Hoppas han hittar ngt riktigt trevligt ställe att bo på istället. =)

---------------------

Vad har vi då gjort i sommar? Inte så mkt. Träffat lite vänner, jobbat lite... eftersom jag varit sjukskriven större delen av sommaren har jag ju inte haft några pengar, så vi har mest stannat i stan. Vi var ju till tiagirl en kortis, jag var till Sthlm ett par dagar och i helgen var vi på kryssning.
Dotern hade varit duktig och samlat gratisbiljetter till Birka Paradise. Så i söndags for jag, dotern, Th och doterns kompis E. Det var så skönt! En kryssning där vi bara slappade, mös och hade det trevligt. Hela måndagen låg vi på soldäck och halvsov. En och annan drink fick vi i oss, förstås, men bara lite lagom. Tyvärr drog jag på mig en förkylning så jag var väl inte så pigg som jag skulle ha velat.

Just nu är jag så kramsjuk så jag vet inte vad jag ska ta vägen. Önskar så att jag hade ngn att kramas med i soffan... fast det har jag ju inte. Inte just nu iaf. ;)

----------------------

12:36
Fy faaan!
Jag får 48:- i lön och har inte en aning om när mina sjukpengar kommer. Hur i helvete ska jag överleva? Hur ska jag ta mig till jobbet? Hyra? Försäkringen på bilen faller nu så då åker jag oförsäkrat. Jag har djur och barn som måste ha mat.. mig själv är det väl inte så noga med. Jag har mediciner som måste hämtas ut. De är viktigare.
Jag klarar inte av sånt här....

Jag fattar inte att folk kan skälla på en och tycka att man bara är hemma och latar sig, anklagar en för att fuska och leva gott på skattebetalarnas bekostnad. Om de visste hur dåligt jag mår av stressen att inte veta om jag ska överleva nästa månad eller inte, av att inte veta om min sjukskrivning kommer att gå igenom eller inte. Om den går igenom så kommer det att dröja nån månad innan pengarna faktiskt kommer för att FK inte har personal så att det räcker.
När man ligger vaken om nätterna och undrar om man kommer bli vräkt för att man inte kan betala hyran.
När man gråter inombords när dottern inte kan äta sig mätt på middagen för att maten helt enkelt inte räcker.
När katterna e tvungna att äta billig, dålig kattmat.
När jag vet att de få pengar jag har kvar (ca 100:-) måste gå till bensinpengar så att jag kan ta mig till jobbet, annars blir det ju lika illa NÄSTA månad.
När jag vet att maten vi har hemma kommer att räcka (om jag snålar lite) max en vecka, om jag struntar i att äta. Jag har så jag kan koka gröt, fast jag får äta den utan mjölk.
Sådant oroar jag mig för hela dagarna. Sådant gör mig inte frisk. Jag är inte hemma för att jag tycker det är så skönt, bekvämt och mysigt. Jag är hemma för att det inte finns någon annan utväg.

Så hur man kan sparka så på oss som redan ligger, det förstår jag inte. De som anklagar oss för att vara lata, för att leva gott på andra, de har nog aldrig haft med sjuk- och försäkringsapparaten att göra. Vi blir inte väl behandlade och omhändertagna, vi blir LIVEGNA!

|

Lyckan är en dröm och lidandet en verklighet.
Francois de Voltaire
::förra:: - ::nästa::