:::Hemma hos Lorei:::

2005-06-28 - 09:17

9.30

Nu har jag jobbat i en vecka. Efter att varit sjukskriven i ca. 5. Värken är tillbaka med full styrka, tröttheten, likgiltigheten, det dåliga humöret, allt. Nästan värre än innan. Eller nej, jag svimmar inte, men det är väl det enda.
Nu känns det som en dröm att jag faktiskt vaknade på morgonen och kunde ligga kvar och "vakna till", kliva upp utan att gå sönder av smärta, kunde plocka och hålla ordning hemma, dammsuga, skura golv, tvätta och annat som "vanligt" folk gör.

Har ju jobbat en vecka och det ser ut som kriget hemma. Dottern, som den tonåring hon är, lyfter inte ett handtag hemma. Inte ens de sysslor hon SKA göra. *suckar*
Jag hinner ju bara hem, fixa undan den värsta disken, lagar mat och sedan somnar jag. Tvätt, städ osv. får vänta till helgen. OM jag orkar då. Eftersom jag inte vet om jag får några pengar eller inte så måste jag ju jobba helger oxå så jag får ngt att leva för. Nu står det ju i nyheterna igen om att FK nobbar allt fler sjukpenningansökningar. Jag får ont i magen bara jag tänker på att jag kanske inte får beviljat sjukpenning. Vad gör jag då? På torsdag ska hyran vara betald och jag har ju inte ett öre. För att inte tala om hur jag ska ta mig till jobbet.

Har sådan lust att bara skita i allting.

Sen har jag ju det här med ny PV. Eller vad han nu är. Hur sjutton ska jag kunna engagera mig i honom? Han lär ju inte bli långvarig nu när han får se mitt "vardagliga" jag. Men det är väl lika bra det. Vet inte vart jag ska hitta ork till ett förhållande ifrån.

|

Lyckan är en dröm och lidandet en verklighet.
Francois de Voltaire
::förra:: - ::nästa::