:::Hemma hos Lorei:::

2005-06-22 - 11:47

11.47

Jag fattar inte vad det är med mig..... jag bara gråter och gråter och gråter. Så fort ngn pratar med mig så sprutar tårarna. Känner mig så otroligt trött och slutkörd, har nerverna på utsidan. Hoppas verkligen att det bara är PMSen det handlar om och att allt är bättre nästa vecka. Så här kan jag ju inte ha det och hur jag ska lösa det hela vet jag inte. Vara sjukskriven ännu längre är ju inte ngn lösning egentligen. Gå ner på halvtid? Ja, kanske... men det gör ingen större nytta ändå. Jag måste ju ändå upp och hit, när jag kommer hem är jag ju slut i alla fall. Det spelar ju ingen större roll om jag jobbar fyra timmar eller åtta, det tar evigheter att vila upp sig. Då är det bättre med färre dagar i veckan så jag får längre sammanhållen vila.

Mitt i allt detta ska jag försöka ha ngt slags förhållande. :/ Känner mig ju väldigt trevlig, sexig, uppmuntrande och spirituell. Himla tur att grabben ifråga bor 15 mil bort. Fast jag längtar ju efter honom, förstås... men just nu har jag fått i huvudet att när han väl ser den här sidan av mig så kommer han iaf att backa, så då kan det ju lika gärna ta slut nu. Han kommer iaf inte att tycka om "monsterlinda", kommer inte ha ngn förståelse för att jag har ont, är trött, sur och inte alls sexsugen. Jag vill mest ligga i soffan och kramas, få en klapp på huvudet och höra ngn säga: "det är ok, jag kan ta disken". Ha ngn som inte tycker det är tråkigt när jag somnar vid niotiden. Som förstår att jag inte orkar ha sex varje kväll, inte orkar festa tre dagar i veckan, inte orkar skratta, vara pigg och glad.

Nej, jag orkar inte med det här med förhållanden.

|

Lyckan är en dröm och lidandet en verklighet.
Francois de Voltaire
::förra:: - ::nästa::